Cleveland, nästan i alla fall

by Kristina 25. augusti 2015 19:54

Har tillbringat nästan två dagar hos och tillsammans med Johans syssling Janet, hennes man Paul och dotter Jennifer. Underbara människor som verkligen varit generösa med att dela med sig av sig själva och sitt vardagsliv i Waterford, Michigan.

Janet, Jennifer, Paul och jag när det sedan var dags för de svenska Berglunds att åka vidare denna gång.

Efter vårt besök hos Ford på söndagen, som inkluderade både museet och Greenfields friluftsmuseum körde vi till Waterford.

Fina bilar på parkeringen, samt inne på muséet naturligvis.

Scoby Doo-bil, nästan.

Husbilarna från förr är med dagens ögon kanske inte så glassiga. Men nu är de i alla fall kult!

Buss att åka runt Greenfield Village med, om man ville. Vi tog en runda med ångtåg och flanerade sedan runt i stället. 

Andra färdmedel var T-Fordar och cyklar.

När vi kom till familjen Mc Cormack visade sig också att dotter Julia med make Jeff och sönerna Gavin och Jamie var på besök och vi fick vara med om en tornadovarning. Plötsligt ljöd Hesa Fredrik eller vad han nu kan heta i USA och vi gick in och satte på de lokala nyheterna på tv. Nu var det som de senaste gångerna SMHI varnat för klass 2 eller 3 och inget hänt, för det visade sig sedan att det inte blev några nedslag av tornadon,  men det var mycket spännande där ett tag. Vi tog in våra väskor från bilen och installerade oss i vårt gästrum, där Janet och Jennifer såg till att vi inte saknade något. 

Tänk vad mycket kärlek ett par burkar Cola kan visa!

Vi åt en mycket god middag, där Paul varit chef för grillen. Två fördomar blev rätt tämligen snabbt raderade, nämligen att alla amerikaner förvarar rödvin i kylen och att räkorna inte smakar något. Underbart när man får ändra sin uppfattning! Gavin 3 år, ett charmtroll av stora mått, hade god aptit och klarade minst lika mycket som en vuxen :)! Vi hade med ett kubb-spel som gåva, men av naturliga skäl fick vi vänta på att spela tills dagen därpå. När Julia med familj åkt hem fortsatte vi att lära känna varandra över ett glas vin eller två. Jennifer jobbar för tillfället i Niger och dessförinnan i Pakistan och på Haiti, så det var verkligen trevligt att hon kunnat komma hem, delvis för att faktiskt träffa oss!

Att det är en massa känslor rörs upp en sådan här gång insåg jag när Janet berättade att hon innan vi kom inte varit på kyrkogården där hennes farföräldrar, föräldrar och syskon vilar, på 20 år. Men när vi fått kontakt tog hon med sig en väninna och sedan rörde de sig över kyrkogården med bestämda steg, fem rader hit och fem dit. De skulle hitta gravarna! Och det gjorde de! Det som då är fantastiskt är att de finns på www.findagrave.com, där jag för flera år sedan hittade John (Johan) Berglunds gravsten, där någon frivillig, historieintresserad (läs: nörd) fotograferat tusentals gravstenar och lagt ut dem på internet. 

Vi åkte dit, en vacker skogskyrkogård där man lätt skulle kunna bryta benen över de liggande stenarna. Liksom den i Kalifornien som vi besökte i fjol, så var det en sådan man körde igenom och parkerade längs med vägen.

Jennifer och Paul var vid detta tillfälle och försökte få ett nytt körkort utfärdat till Jennifer. Det var det tredje försöket, eller fjärde. Jag vill minnas att detta är ett ämne som i amerikanska filmer eller tv-serier beskrivs som ett levande helvete, så om det var en vinst- eller nitlott att gå på kyrkogården istället låter jag alla inblandade välja.

John och Mabel Berglund, farfar och farmor till Janet.

Leonard och Junice Berglund, Janets föräldrar.

Syskonen Dennis Lee, Karen och John är också begravda här. John Laverne hade också en militär sten, liksom sin far och farfar.

Vi åt lunch på ett trevligt ställe som återigen kunde bevisa att räkor kan smaka något även i USA. De var delikata! För alla introducerades Johan som "kusinen från Sverige" och jag som "hon som hittade Janet " och alla var uppriktigt intresserade och trevliga mot oss. Ett fantastiskt mottagande. Sedan  åkte vi hem, introducerade familjen Mac Cormack i kubb-spel och vann varsin gång. Eller om vi spelade tre gånger så kanske Johan vann två gånger...


Vi åkte sedan till Overtyme - stampuben. Vi blev även här introducerade till en massa vänner och även introducerade till Trivia i en elektronisk version. När vi lärt oss hur det gick till efter en omgång registrerade vi oss som medlemmar och det gick bra för oss, trots att jag introducerades till drinken Moscow Mule samtidigt.


Vi delade på ett antal "starters" däribland friterade småfiskar. Ingen orkade något större sedan, så vi åkte hem igen och åt lite rester av de goda räkorna. Det var alldeles lagom. Janet och jag fortsatte sedan en stund med att titta på www.familysearch.org för att jag kunde visa hur jag lagt mitt pussel av ledtrådar för att så småningom komma fram till henne. En helt betydande pusselbit var ju dock de obituaries som biblioteket i Oakland lagt ut på internet.


Nedan ses exemplet med faderns obituary där det framgår att Janet är gift med Paul, heter Mac Cormack och bor i Waterford.


Det underlättar att hon bor i sitt föräldrahem och att de hållt sig i samma del av landet I flera generationer.

I dag åt vi frukost tillsammans på The Big Apple och besökte sedan Farmers Market innan Johan och jag sa adjö för denna gång. Vi kommer att ses igen, i Michigan, i Skåne och/eller någon annan stans, det är helt klart! 

Olikfärgade morötter, precis som hemma på Kyrkogatan!

"Kusinerna" Johan och Janet, Paul och jag.

Vi gav oss sedan av till Lansing, Michigans delstatshuvudstad. 2010 bodde knappt 115 000 människor här, vilket gjorde Lansing till Michigans femte folktätaste stad. Capitoliums tak byggdes om och det visade sig inte vara sista gången vi såg byggnadsställningar på resan.

Vykortsuppdraget avklarades ovanligt lätt, vi får det säkert svårare längs resan. Nu befinner vi oss nära Cleveland på ett Super8 motell mitt ute i ingenting. Har shoppat kvällsmat på ett Walmart i närheten och i morgon inleder vi med Rock and roll hall of fame and museum i Cleveland. Sedan kör vi mot Columbus, huvudstaden här i Ohio.  

Tags:

Allmänt | Resor

Powered by BlogEngine.NET 1.5.0.7 - Old School Theme by n3o Web Designers

Om oss

Läser du det här så tror vi att du redan känner oss, då vi inte haft för avsikt att sprida bloggen utanför den närmsta kretsen av familj och vänner. Är det så att du har hittat hit ändå och vill läsa, så skrivs bloggen av Johan & Kristina, två amerikafarare från Skåne.

 

 

Datum när vi gjort inlägg

<<  augusti 2015  >>
tiontofr
272829303112
3456789
10111213141516
17181920212223
24252627282930
31123456

View posts in large calendar