Att vänta är helt okej

Att vara handikappad och nyttja allmänna färdmedel är kanske inte så himla lätt var man än befinner sig i världen, framförallt om man inte har ledsagare eller sällskap. Att ens jämföra vårt släpande av väskor i Chicago med att ta sig fram samma väg med rullstol går inte. På stationen Washington saknades alla hjälpmedel som kunde ta oss nerför en trappa. Bra då att en polis med sin K9 stod ovanför trappan och kunde vakta Johans ena väska är jag och tre väskor plus kameraväskan/handväskan och en kasse var på väg nerför och Johan likaså med första rundan med resväska... och där det fanns hiss luktade det precis som ni tror...

Det var trångt och varmt på tåget, och återigen förundras jag över resenärer utan bagage som inte på något sätt funderar på att ta en annan dörr när det är smockfullt där de tänker sig ta sig in. Nåväl, vi tog oss från tågstationen till terminal 5 via en promenad till terminal 2 och en buss. Sedan hade vi tur och hittade ett par bagagevagnar där vi kunde lasta våra väskor på och därmed lätta på bördan bort mot SAS incheckning. De öppnade 16.45 och det var omöjligt under väntetiden att ta sig till någon annan våning i terminalen med bagagevagn. Det fanns trappor mellan våningsplanrn samt hissar där dessa var förbjudna att ta med, säkert för att de kostar 6 dollar att hyra men ju är gratis vid ankomsthallen... Nåväl, vi pratade lite med en tjej på väg att flytta och flyga till Budapest med sin katt. Hon skulle flyga via Warszawa och hade blivit minst ett dygn försenad. Det kunde kanske påverka den långa kön till LOT och de ofta irriterade människorna i den kön, särskilt när planet som skulle gå 17.30 eller 40 nu har en beräknad avgång kl 23.40. Vi var först att lämna väskorna och kom snabbt igenom säkerhetskontrollen (tack Priority för det).

Snabb rush genom tre souvenir/tidningsaffärer efter de senaste numren av skvallertidningarna, hittade en av dem alla fall. Nu njuter vi av lugnet i loungen och har sett Köpenhamnsplanet komma in i tid. Har smakat lite Absolut Grapefruit och den var god. Övar oss i att höra svenska igen, det har varit ganska sparsmakat av det, trots de många dagarna vi varit i Chicago.