Jag har en del att skriva ikapp, men det får komma framöver. Johan och befinner oss nu i Air Canadas Maple Lounge, men om ett par timmar ska vi få flytta in i deras Signature Lounge. Vi har det bra här och känner oss hemma, vi har fått äran att vila upp oss här under några av våra tidigare resor. Men den där andra loungen är verkligen en lyxupplevelse med fine dining i väntan på att planet ska gå. Precis när den var ny så fick vi tillgång till den och man kände sig uppassad som en kunglighet.

Måste först säga att vi haft massor av tur. I går lämnade vi Niagara Falls och körde upp till en förort till Toronto, ca 6 mil norr om staden och flygplatsen. Vi hamnade i rejält regn när vi nästan var framme, innan dess såg vi mörka moln torna upp sig och det var mer än 30 grader varmt. Det var förvarnat om oväder. Men efter att vi checkat in på hotellet tänkte vi ta en sista loppisrunda, vilket mest ledde till att vi hamnade i ett vägarbete, där både Astrid (hon visste inte bättre) och Google maps (trots att det var illrött längs färdvägen och hen hade kunnat tänka om) tjatade om u-svängar tills vi bara lessnade, köpte med oss mat till hotellrummet istället. Men under tiden som batteriet i min telefon höll på att ladda ur, så bestämde sig Astrid att få spunk också, så det var lite svettigt och irriterat i Volvon där ett tag. Men radion hade vi på och fick då med mycket jämna mellanrum lyssna på tornadovarning i ett antal upprepade counties, där Niagara och Toronto nämndes. Men var befann vi oss? Vi tror att vi var i York och det nämndes aldrig i alla fall.

Det varnades för baseballstora hagel. Det hade man ju inte velat skulle träffa hyr-Volvon… Men för att återkomma till hotellet. Vi bodde på nedre botten och hade skjutdörrar ut mot parkeringen, så bilen stod inte ens 2 meter från rummet, trots att det var korridor entré. Det har ju varit så på många av våra resor i den här delen av världen att vi parkerat utanför dörren, i sådana där typiska amerikanska motell, men då har det också inneburit att det ibland varit centimeterstora glipor i nederkant rakt ut. Detta var så skönt när vi packade bilen i morse. Sedan körde Johan runt huset och jag såg till att checka ut oss.

Men på tv denna morgon har vi sett vad ovädret förde med sig i går. Vi tror inte att det faktiskt kom någon tornado, men vind och vatten drabbade i allafall närområdet rejält. Vår väg till flygplatsen påverkades inte och förutom att Astrid (som ju piggade på sig igen igår kväll) ledde in oss på en lastbilsväg runt hela flygplatsområdet och Google maps därefter började prata om en svag högersväng som fick oss på fel sida en refug och vi därför i stort sett fick börja om igen för att komma till Rental cars return, så gick det bra att lämna bilen och därefter gå till terminalen och checka in. Alla vi mött har varit så oerhört vänliga och serviceminded, vi har aldrig varit med om maken på någon av flygplatserna i USA.

Lite spännande blev det förresten i säkerhetskontrollen, snarkmaskinen skulle tas ut ur väskan och så gjorde jag. Två gråa lådor bakom i röntgen kom det ytterligare en maskin farande, så jag var lite glad att jag kunde identifiera min eftersom plattan låg i samma låda…