Ända sedan första gången vi träffade Janet och Paul med döttrar 2015 så har vi mottagits med så mycket värme och kärlek. Så även nu och i går träffade vi många av deras vänner i samband med en fin fest där vännen Terry bakat svenska godsaker, det serverades en blå gul tårta med ”Welcome Kristina and Johan” spritsat ovanpå och det bjöds på mat och dryck efter vars och ens val från menyn. På storbilds-TV spelades sedan upp tre små filmer som Johan och jag jobbat med under sommaren.

Första gången vi besökte Janet fick vi med oss två klippalbum hem, som tillhört hennes farmor. I ett av dem fanns två brev som John (Johan) Berglund, Janets farfar, skrev från Frankrike i november 1918 och februari 1919 till sin fru Mabel i Minnesota. Dessa var skrivna på svengelska, med tydliga skånska inslag och innehöll omsorg om Mabel och sonen Leonard, men också beskrivning av det liv som en amerikansk soldat hade, när kriget var slut, men man ännu inte rest tillbaks från Europa.

Så det var dessa brev som vi illustrerade i två filmer, men dessförinnan tyckte jag att det behövdes en sammanfattning om vem John var, varifrån han kom (Lyby socken), vart han som 16,5 åring reste (till en morbror i Minnesota), så det blev klipp ur kyrkböcker, tidningar, folkräkningar, fartygsmanifest till ytterligare en film.

De kommer så småningom att läggas upp på vår Youtube kanal, men vi ville visa Janet dem först, så även om ljudnivån på Overtyme inte var den bästa i går, så fick vi höra många uppskattande ord ❤️.

I dag blev det då lite shopping innan vi körde till Janet och Paul och plockade fram lite mer klippböcker att titta i. Nu hittade vi gratulationer från syskonen i Sverige när John fyllde 70 år och Janet berättade om kakan som hade skickats från Sverige. Vi gissade på spettekaka och minsann hittade vi ett julkort från brodern Ernst där kakan omnämndes! Systern Hedvig (kallades Hilda) beskrev också sin förvåning i ett brev över att ha fått sitt livs första brev från brodern Hjalmar (James kallad i USA) som också skickat med ett foto. Hon kände dock inte igen honom, men senast hon såg ett foto på honom var han väl 20 år, och detta bör ha varit 40 år senare när hon skriver sitt julkort.

Kvällens middag intogs på Heroes tillsammans med dottern Julia med familj (Jeff, Gavin och James), mycket gott och väldigt trevligt. I morgon blir det många mil i bil, vi ska ta oss till Syracuse i New York, där vi var på state fair tillsammans med Peter förra sommaren.

För oss är det sommar och semester, men på Ollies rustar man för Halloween.