Så har vi checkat in på LaQuinta Airport East, klockan hemma är snart halv fem på morgonen, här halv elva. 

Över Atlanten visade det sig att SAS linje till Boston trafikeras av Privat Air, ett schweiziskt flygbolag. Det innebar att flygplanet tog 82 passagerare, varav 32 platser fanns framför skynket och av dessa var 12 upptagna. Två av dem av oss. Jag tänker inte ta på mig koldioxidutsläppen för de tomma platserna...

Ingen större trängsel på väg till Boston.

God öl, specialgjord för SAS.

Immigration gick mycket smidigt. Som återvändande ESTA passagerare fick vi använda oss av automatisk passkontroll. Man fick ett kvitto från automaten med utskrivet foto som togs i samband med proceduren och denna lämnades så småningom till tullaren på vägen ut. Vi passerade dock en immigrationsofficer också och då jag hade fått ett kryss på min lapp fick jag visa andra handens fingeravtryck också, i någon form av stickprovskontroll. 

Sedan fick vi lämna in väskorna igen, den här gången med en Absolut Oak som följt med från Kastrup. Buss till inrikesterminalen, ny säkerhetskontroll och Johans boardingpass försvann i röntgenmaskinen. De letade, hittade ett annat som de ville lämna istället, men försäkrade sedan att det inte var några problem att få ett nytt. Nä, men våra bagagekvitton var fästa vid den försvunna papperslappen. Vid gaten förklarade Johan vad som hänt och då hon ändå skrev ut ett nytt så flyttade hon fram oss halva planet till en rad vid nödutgången som hade mer benutrymme. Det var snällt, för tresätesformationen höll på att få mig klaustrofobisk. Tur att min ända blivit mindre, säger jag bara. 

Tre timmars flygning och sedan i alla fall en halvtimme, tre kvart på marken innan vi fick komma till en gate, men nu är vi i alla fall här. Nu blir det snart sovdags, med öronproppar! 

Klockan 6.05 i morse fick vi sms från SAS. Ny avgångstid för SK909 är 15.15. Vi skulle åkt 10.20. Okej, det fick vi väl fundera på vad det innebär för våra resplaner under frukosten, men att omboka anslutningsflyget är ju ett måste, insåg vi.

Agneta, på Park Inn kör de frukostkonceptet enligt boken. Det är för er icke initierade med andra ord bland annat platta träslevar att ösa upp yoghurt med. Man tar inte så mycket då, kan jag berätta. Så vi började dra upp reservplaner. Om våra väskor inte hinner med bytet i Newark, och vi måste vänta in dem i Miami kan vi inte dra till Tallahassee direkt som tänkt. Så händer det får vi ta och vända på resan, boka om våra hotell och pyssla lite. SAS  uppmanade oss att ändå checka in den tid vi skulle gjort det och vi hade ändå inga andra planer, så vi var inne på Kastrup innan klockan 8.

Vi hade till denna resa valt att betala för SAS Plus. Det innebär bland annat att vi får ta med två väskor utan att se 100 dollar dras från kontokortet, får lite mer plats och service ombord och kan använda oss av Fast track till säkerhetskontrollen samt få tillgång till loungen. Lite lull-lull som åtminstone jag vant mig vid efter våra resor med Air Canada. Ytterligare en sak som inte är att förakta är att vi fick checka in på business-sidan. Där fanns två män och en kvinna som uppenbarligen sovit gott och var på ett lysande humör och som, när vi förklarat att vårt flyg blivit 5 timmar sent, gjorde allt för att hitta en bättre lösning för oss. 

Alternativen haglade för att ta oss till Miami. Kanske Frankfurt  - Miami, eller Chicago - Miami, visserligen skulle vi landa efter midnatt, men hellre det än tillbringa natten i Newark. Men så hittade man alternativet Boston - Miami. Dessvärre med mindre plan, utan Plus-kabin. Vi stod i alla fall där och skojade och Johan sa något om att inte klaga om vi skulle bli uppgraderade. Och vips, nu blir det business class med nya linjen till Boston, där vi då förhoppningsvis hinner med immigration på den tid vi har mellan planen, annars fanns det ytterligare anslutning söderut i kväll. Så i stället för att planet (kanske) går 15.15 blir det nu SK927 kl. 12.50. Därefter American Airlines AA1086 kl. 17. Vi klagar verkligen inte!

På återhörande! 

Så blev det ett mindre flygplan då, en helt annan väg än tänkt...

Denna bild på Johan och Red Sox artefakter får representera vår ändrade färdväg!