I går, söndag, besökte vi The George Washington National Masonic Memorial beläget i Alexandria, en kort bilresa bort. Vi hade bokat en rundtur kl 9.30 och vi var väl ett tiotal besökare. Vi fick gå runt på egen hand innan turen började och det gav nästan mer än den guidade rundan. Johan och jag fick ju en privat och hastig visning när vi dök upp här för några år sedan, då det egentligen var stängt, men då fick vi se delar som inte den här turen visade. Utsikten var dock bättre i går, sist var det grått och regn, nu sol och varmt.

Därefter körde vi till Pentagon och minnesmärket/parken efter 9/11. Bilens GPS var dock inte helt uppdaterad, så det blev en runda runt hela Pentagon innan vi hittade en parkering, som på vardagarna var reserverad för de dom jobbar där, men som polisen som stod parkerad där nu sa var ok att använda.

Sedan var det lunchdags och på andra sidan motorvägen från Pentagon fanns ett köpcentrum (alltså, hur många finns det egentligen?), så där beslöt vi oss för att äta lunch, för rimligen borde de ha en food court. Så var också fallet, så det blev ett par olika varianter för oss av Philly Cheesesteak på Charley’s. Med påfylld energi sökte vi oss till Boss butik, där Peter shoppade loss, och vi gamlingar erbjöds sittplats och vatten, medan vi väntade 😀. De hade en magisk spegel därinne som fascinerande mig, personalen bara försvann in där bakom och kom ut med nya storlekar eller färger… Servicen var verkligen toppen, ansåg vi på åskådarplats (och även kunden).

Nästa stopp blev Arlington National cemetery. Vi tog en trolley-tur och första guiden var väldigt amerikansk om man med det menar lite väl överentusiastisk med bred dialekt, lite för mycket med andra ord. Vi hoppade av vid stoppet vid den Okända soldatens grav och där det är vaktombyte varje halvtimme. När vi sedan klev på trolleyn igen hade vi en mycket bättre guide. Han hann småprata med oss innan tillräckligt många klivit på och han hade svenska anor, bland annat en Örnström berättade han.

Alltså, de vita stenarna på kyrkogården tar aldrig slut. De allra flesta är ju av den standardiserade sorten som man ser på alla ”krigskyrkogårdar”, de som är uppförda i linje oavsett i vilken vinkel du ser dem. På Arlington finns ca 430 000 gravar. Här är bröderna John F., Robert (Bobby) och Edward (Ted) Kennedy begravda, vi hoppade över besöket vid deras gravar denna gång. Delvis för att vi inte ville ge upp våra bra platser i trolleyn och behöva vänta på nästa… Det är ju också möjligt för oss att komma tillbaks hit i veckan och gå upp dit på egen hand. Vi uppfattade inte riktigt hur många begravningar det är där varje vecka (det var vår första guide som berättade detta) , men AI berättar att det är runt 150 per vecka.

Efter besöket här var det dags för lite shopping. Vi passerade ett intressant butiksområde på väg till Alexandria på morgonen, så dit styrde vi kosan. Det blev en ny resenär (=necessär) för mig och lite klädesplagg för karlarna på Burlington samt TJ Maxx, samt middag/kompletterande frukost på Giant.

I dag tog vi Metron från East Falls Church till Metro Center, klev av där och gick mot Vita Huset. Jag upplevde det som att det är mer avspärrat nu än tidigare som vi varit i Washington. Det var långt att gå för fototillfälle söderifrån till norr. Men då passerade vi Smithsonian American art museum som råkade ha en utställning om State Fairs, så det blev ett besök där! Jag köpte en bok i museibutiken om de föremål som ställdes ut, det fanns bland annat ett par otroliga quilttäcken bland mycket annat.

Gick sedan till ”pinnen”, Washington monumentet. På vägen dit blev vi omsprungen av rätt många löpare som var ute på någon form av protesterande. ”Free DC” var det många som ropade. Så här skrev man på nätet:

Vi gick tillbaks mot The Mall och hann ta en enkel lunch från en foodtruck innan vi fick ställa oss i kö till insläppet kl 13 på museet. Den amerikanska tideräkningen är lite annorlunda mot vår, 12.58 gick det in besökare som bokat kl 12. Hade vi vetat det så hade vi också kunnat ta en tidigare tid. Nåväl, efter säkerhetskontroll så var vi inne 13.01, först i kön… De hade gjort om sina utställningar sedan vi var på museet förra gången. Mycket att se, men ändå ska man bygga ut med ca 25% till 2026, så det kommer att se annorlunda ut även nästa gång vi kommer dit. Efter 3,5 timmar var vi nöjda för den här gången, det är svårt att hålla koncentrationen uppe. Det var inte folktomt, men inte heller överfullt med besökare. Så Laborday var nog rätt okej ändå.

Vi tog tunnelbanan tillbaks, hoppade in i bilen och körde till Whole Foods en halv mile från hotellet. Köpte kvällsmat och observerade ett par restauranger i närområdet när vi körde tillbaks, så det får vi googla lite på. Vi trivs nog allihop med kvällsmat på rummet, men kan väl alltid vara öppna för alternativ.