Jätteroligt, för vi sitter här i loungen alla tre!
Peter lade ett bud på uppgradering till business class, fick veta i morse att han blivit överbjuden och beslöt då att inte gå vidare, men ett par timmar innan SAS öppnade incheckningen så fick han besked om att ha fått en plats. När han skulle välja sittplats fick han välja 1 A 😀. Johan och jag har 10 D och F. Så Peters första upplevelse av business blir att försvinna in i lugnet, medan Johan och jag passeras av resterande ombord. Tror jag i alla fall, sett till ”säteskartan”. Det är honom väl unt!
Vi tog det lugnt i morse, vid 10 hade vi packat klart vår 7-sitsiga bil… sista raden plus det mindre sätet fälldes. Ingen bra lastsäkring, men den kunde säkert varit sämre också om inte Chefen Packning (=jag) styrt upp lite.

När vi checkade ut fick vi frågan om allt varit bra med vistelsen och då svarade jag först ja, men lade sedan till att vi blivit lite överraskade av frukosten, som ju brukade vara bättre. Då berättade hon att det nu kommit uppifrån att Econo lodge nu bara skulle erbjuda kaffe, så detta gjorde man på egen hand för att ge sina gäster någon form av energi att starta dagen med. Vi tyckte bägge två att det ju var att gå tillbaks 20 år i tiden och att det nog inte är ett vinnande koncept.
Vi hann med en Goodwill (Johan hade lite luft kvar i väskorna), innan vi tankade upp bilen och körde mot flygmuseet. Baksätespassageraren (=jag) tolkade GPS:ens bild och instruktioner annorlunda än den menat, så det blev en liten detour innan vi kom fram. Om museet inne i DC verkligen gav fakta och historier runt föremålen, så fick vi här mer gå runt och se en massa flygplan och andra farkoster lite mer på egen hand. Vi rekommenderades att gå med på en guidad visning och deltog genom första världskrigets flygplan. Sedan hoppade vi av. Vi hade fått veta att turen skulle ta 75 minuter, men vår guide pratade om 1,5-2 timmar och det hade vi inte riktigt tid med. Dessutom hade vi redan på egen hand gått rundan som han började med.
Det var till och med så att när han kommit till rymdfärjan Discovery, så hade vi hunnit gå igenom de moderna stridsflygplanen, rymdfärjan och annat som hörde till rymdfärder, äta lunch på Shake shack och gå bort till museets verkstad där det pågick många projekt samt titta ner på Discovery. Där fanns en tv-skärm där en farbror satt och såg besökarna gå förbi i någon form av zoom-möte. Han frågade om det var något vi ville veta, men det verkade inte vara några som undrade något. Måste vara världens tristaste volontärarbete.
Sist ut (förutom giftshopen) var utsiktstornet. Där satt/stod en mycket flygintresserad tjej, som berättade vilka flygplan som landade, vilket hon hade koll på i en app. När vi sedan skulle ner igen, så dröjde det evigheter innan hissen kom upp. Hissansvarige killen på övre plan tryckte på knappen säkert fyra gånger och ringde också någon för att säga att det väntat folk i 5 minuter för att komma ner. När hissen anlände förstod vi varför, en äldre volontär (dam) hade inte bråttom att trycka på knappen ner, utan pratade gärna med alla ombord först. En intressant sak sa hon dock, i dag landade planen från norr, det var mycket roligare när de kom söderifrån eftersom de då passerade museet. Det kan jag ha förståelse för.
Något det fanns gott om var dock spotted lantern flies, trots att vi stampade på dem så gott vi kunde.
Återlämning av bilen gick bra, det var dock buss från Hertz till terminalen och chauffören körde på, om man säger så. Hittade två bagagevagnar när vi kommit upp till avgångshallen, fram tills dess fick vi kämpa på med våra väskor. Peter inte fullt så mycket som Johan och jag.
Satt sedan framför SAS disk och inväntade incheckningen som skulle börja 18.15, men kom igång en kvart tidigare, åtminstone för oss längst fram i planet… Security hade sådana där bra röntgenmaskiner som man kan låta allt vara kvar i väskan medan den kontrolleras. Det är kanske ett skäl till att det inte uppstår köer? Det gick i alla fall smidigt och snabbt.
Nu har vi en timme till boarding ungefär. Jag brukar ju vara usel på att berätta när vi kommit hem, men jag ska försöka bättra mig där! Vi hämtar troligen Jack och Buffe redan i morgon, så får vi mer egentid på lördag. Vi vet ju inte riktigt hur vi alla tar saknaden efter Makers när vi kommit hem igen ❤️.
