I dag är det dags att resa hem igen, efter många nya intryck och upplevelser, uppätna kalorier, men också ett ganska stort antal steg som vi tagit. Vi flyger inte förrän 22 i kväll, så tanken var sovmorgon i dag till 8, så när jag påbörjat detta inlägg är klockan straxt efter 7… Men det får betraktas som rätt bra ändå. Det väntas enstaka åskoväder mellan kl 14 och 20, så vår avgångstid känns bra om prognosen håller. Vet inte när inkommande flyg beräknas dock, om vädret kan ställa till det.

I går tog vi tunnelbana och buss till Scottish Rite House of The Temple. Siffran 33 är viktig för dessa frimurare eftersom de har 33 grader, så huset ligger mellan S och R gatorna på 1733 16th st NW, trots att 1733 innehades av ett annat hus längre ner på gatan. Åtminstone vid tiden för byggandet för drygt 110 år sedan, nu vet jag inte om det fortfarande var så. Vår guide var skämtsam, men ibland funkade inte humorn helt med tre svenskar och tre belgare som besökare.

Johan och jag var ju här för några år sedan och det är imponerande i storlek, med två sfinxer utanför och med tydligt egyptiskt inslag även i den stora hallen man kommer in i. Arkitekten John Russell Pope hade visst tagit i lite extra när det gällde influenser från Egypten, men fått hållas. Han står bakom flera andra stora byggnader i Washington, som National Archives, National Gallery of art och Jefferson Memorial.

Jag har fortfarande lite svårt att begripa de olika varianter av frimurare som finns här, men jag frågar ut mitt resesällskap och får rätt bra svar, som jag glömmer bort och får fråga om igen.

Vi handlade lite i giftshopen och jag besökte damrummet, det mindes jag från förra besöket som väldigt pampigt och visst var det så. Trädörrar av saloontyp, marmor på golv och väggar, högt i tak, takfönster (äkta eller falskt kan man aldrig veta i sådana hus). Tjusigt värre.

Vi köpte dagskort hos lokaltrafiken i dag eftersom man i tunnelbanan kan använda sitt betalkort på samma sätt som i Stockholm och New York, men på bussen gäller kontanter eller deras egna kort som laddas med reskassa. Detta gjorde att vi enkelt tog bussen till Union station. Det låg en Starbucks precis bredvid busshållplatsen, så jag fick chansen att köpa den årliga traditionen Spice Pumpkin Latte. Tyvärr gick det inte, för de hade inget vatten för tillfället. Tråkigt för alla verksamheter, men kanske ännu mer för någon som lever på att sälja kaffe. (Jag fick latten som efterrätt till lunchen senare, så det var inte synd om mig så länge.)

Det blev lunch på Union station, snabbmat i form av ”chickenfingers” hos Raising Cane’s, jag valde att få dem som ”burgare”. Fräscht och gott! Efter det extra besöket på Starbucks tog vi tunnelbanan ”hem” igen.

En kort paus på hotellet och sedan tog vi bilen till parken under motorvägsbron över Potomacfloden i Alexandria och Jones Point Lighthouse, där södra hörnstenen till huvudstaden finns och gränsen går mot både Maryland och Virginia. Vi gjorde ett försök till besök i söndags, men då var alla parkeringsplatser upptagna, plus några som stod längs vägen, delvis in i skogen. Den här gången hade någon slagit sönder glaset ovanpå denna sten (som kan vara originalet, men det garanterades inte…), så vi såg den faktiskt. Det där glaset var inte särskilt transparent förra gången vi var här.

På andra sidan bron, i Maryland, finns en Tanger outlet, så här fanns en sista chans till shoppande. Jag köpte fler sandaler på Skechers, det blev också ett och annat klädesplagg liksom doftljus i kassarna innan vi var klara.

Kvällens middag åt vi på Clare & Don’s Beach Shack, som vi körde förbi häromdagen när vi åkte hem från Whole Foods. Vi satt utomhus i en nästan tropisk miljö, både vad gällde temperaturen och interiören. Johan beställde alligator som förrätt och Peter och jag överraskade oss själva med att hjälpa till. Det var ju friterat och lite segt, men man brukar ju säga att allt smakar kyckling, så det gör vi väl då. Till huvudrätten valde vi alla olika kombinationer av sea food, men crab cake ingick i allas portioner. Det var gott och rikliga portioner, så kommer vi hit till trakten igen, så kommer vi tillbaks!

Packade om igen när vi kom tillbaks och ja, det gick. Kanske mest tack vare att vi har två handbagage var plus kameraväskan… Nu ska vi försöka checka in på flyget, sedan frukost och så är planen att hänga på flygmuseet som också ingår i Smithsonian, Steven F. Udvar-Hazy Center, som ligger intill Dulles. Bilen ska lämnas senast kl 17.

Vi återkommer!